Bassholmens historia

Så långt tillbaka som historieskrivningen sträcker sig har ön Bassholmen varit en brukningsenhet – en gård. Under medeltiden tillhörde den Dragsmarks kloster som var ett stort kulturellt centrum, därefter först den danska, sedan den svenska kronan. Först på 1700-talet friköptes ön av en privatperson.

Bassholmens historia är i mångt och mycket hela landskapets historia i miniatyr. Människorna i den bördiga innerskärgården har alltid kombinerat jordbruket, som varit basnäringen, med fiske, båtbygge och sjöfart. Tillgången på sill har haft stor betydelse för olika företags uppgång och fall.

Under den sillperiod som inföll i mitten på 1700-talet startade ön ägare, en jordbrukare, sillsalteri och trankokeri på ön. När sillen börjande tryta blev jordbruket återigen den viktigaste inkomstkällan. Gården gav god avkastning. På 1840-talet fanns här fyra hästar, ett tjugotal kor och arton får.

På 1850-talet byggdes det gamla sillkokeriet om till båtvarv. Femton fartyg byggdes på Bassholmen, störst av dem alla var barkskeppet Andriette på 308 ton. Skeppsredaren Jakob Johansson blev en välbärgad man. Strax innan han dog lät han bygga en ny mangårdsbyggnad. Det var ett stort hus med en av traktens pampigaste verandor. Huset är ett vandrarhem idag.

Strax före sekelskiftet gick sillen in till Bohuskusten igen. En guanofabrik startades då på varvsområdet. Ur sill och fisk utvann man sillolja och –mjöl. För att få igång guanofabriken fick stora investeringar göras i sillpressar, koktankar och andra maskiner. När sillperioden hastigt tog slut gick det hela i konkurs. En handlare från Bohus Malmön köpte hela hemmanet Bassholmen på exekutiv auktion. Denne drev jordbruk fram till 1930-talet.

Före detta sillsalteri, trankokeri, varvet och guanofabriken byggdes om ännu en gång. Nu blev det mekanisk verkstad och utökades med en stor slip och ett gjuteri. Först tillverkade man ångpannor och ångmaskiner av olika slag, men sedan stockholmsföretaget Bolinders köpt verkstaden övergick man till att installera motorer i Orustfiskarnas båtar. Vårar och höstar rustade och reparerade man. Under 20- och 30-talen var Bolinders Mekaniska Verkstad på Bassholmen en viktig arbetsplats i trakten. Som mest var 30 personer anställda där. Ingen av arbetarna bodde på ön, de kom från omgivande öar och fastlandet. Varje dag i ur och skur, sommar som vinter tog de sig med båt till och från jobbet.

År 1937 köpte slutligen en direktör från Göteborg gården på Bassholmen. Tio år senare övertog han verkstadsområdet också. Arbetet vid verkstaden trappades ner och 1955 lades det ner definitivt. Lindstedt som direktören hette, bodde kvar i ytterligare 20 år. En alltmer egensinnig man, som flyttade till ett torp på andra sidan ön de sista åren. Den en gång så pampiga mangårdsbyggnaden fick stå och förfalla.

År 1974 utnyttjade Uddevalla kommun sin förköpsrätt och gjorde naturreservat av hela ön. De hus som var i sämst skick revs, bland annat den gamla disponentvillan, de andra renoverades. Bassholmen inledde en ny och helt unik epok i sin historia, som rekreationsområde för trötta och stressade människor som behöver lugn och avkoppling.